Hejdå?
Och så kom den där dagen när man helt plötsligt skulle åka hem. Som om man vetat att den skulle komma, men aldrig riktigt förstått hur nära det varit. Jag har haft en fantastisk tid, som jag ska sammanfatta i ett senare inlägg. Just nu känns det ändå bra. Jag är otroligt nöjd med min tid här borta.
Igår träffade jag min peruanska hostmum här i Lima. Jag vågade mig ut på Limas gator som jag bara hört massa elände om, men jag klarade mig hel och ren. Vi möttes på Starbucks i Miraflores och tog oss en gofika och pratade i flera flera timmar. Det var som om vi aldrig varit ifrån varandra en enda dag. En väldigt fin kväll. Jag bodde hos henne och hennes man i Cusco år 2011, och vi kom varandra nära. Idag bor Lucy i Lima, och hjälper sin dotter med sysslor i hemmet samt barnpassning, då dotter Melina studerar till läkare på 200%... jag blev alldeles trött i huvudet av att höra hur tufft det yrket är. Lucy såg även hon trött ut, och hon längtade mycket tillbaka till Cusco. Liksom jag. Vi bestämde att vi ska flytta tillbaka dit ihop och bara leva livet. Dröm.
Vi skrattade otroligt mycket och hade det supermysigt.
Nu ska jag snart checka ut från hotellet här och checka-in på spa:t tills mitt flyg går. Bubbelpool och massage står på eftermiddagschemat. Perfekt. Och välbehövt!
Sverige, vi ses imorgon kväll.