DOWN UNDER

Vänner, bloggen har fått lida en aning dessa två gågna veckor då det varit mycket i skolan. Jag har nu haft mina tre första inlämningar, en i vardera ämne, och det har varit mycket plugg men också väldigt lärorikt. Min första uppsats i Diversity and Cultural Planning är publicerad i ett inlägg nedan, den kan ni läsa här.

 

I Australian studies skulle jag skriva en reflektion från ett museeum vi var på med klassen. Det var en utställning om Aboriginerna, och man skulle reflektera kring vad man sätt och eventuellt koppla det till någonting. Jag kopplade det till mig själv som mänskliga rättigheter aktivist, och skrev bland annat utifrån hur man ser på aborginer här (historiskt och nutid) och hur everyday Australienare presenterar dem när man kommer till Australien. Här är ett utkast från inledningen:

"Everything I’ve heard so far about the aboriginals is bad. People, both Australians and international friends, warn me for “them”, talking about aboriginals as a parasite - as Lord Voldemort in Harry Potter, He-Who-Must-Not-Be-Named. When I arrived to Australia it was one of the first things mentioned to me. I guess a lot of people coming here just apply the negatives about indigenous issues, and do not experience the facts themselves - if it is true or not. Facing the issues myself I have become more curious about aboriginals and the field of indigenous people, and especially in my field as a human rights activist.

It was interesting walking into the exhibition the other day. As a visitor you can see a chart of those who realized the arrangement - referencing part to indigenous voices seen throughout the hall, written in white letters. I ended up just reading the white text, as I realized that, within those voices, the just (hi)story was spoken. The rest of the exhibition is told from a western angle, from white peoples point of view on aboriginals destiny. And what do westerners really know, part from being the ones who assumed they had their right to literally destroy aboriginals future some decades ago? I found two quotes from the exhibition interesting referring to westerners coming to Australia, first a man saying; “Every aboriginal is a prisoner in his own country” (Norman Harris, 1934) and a woman stating; “The blacks know that when the white man find gold white man always stays and the black man has to go” (Clara Saunders, 1894)...."

I min tredje kurs, Human Rights and Social Justice, skulle vi skriva en fotouppsats. Vi skulle presentera 12 foton som vi tagit själva och koppla samman dom med social rättvisa på något sätt. Jag skrev utifrån flickors rätt till likgiltig utbildning som pojkar. Personligen tror jag att genom att satsa på flickor i samhället (empower) så kan vi överkomma fattigdom. Jag skrev om the girl effect, ett existerande projekt som ni kan se mer om nedan:

 Och här är ett utdrag ur uppsatsen:

"Social Justice for me is being able to access equal opportunities for all people, participate in all activities of society and live a life of own choices. It should not be an ideal to live life full of opportunities, dignity, free from discrimination and disadvantages – it should be engraved into every human’s life no matter what. Humans should not have to ask for their rights being part of them. Adolescent girls around the world hold the power for overcome some of the toughest challenges facing the world today, and one of the biggest – preventing the poverty cycle to create social justice for all (UNICEF, 2011). According to my opinion girls are being discriminated and treated like the HR Declaration was only written to apply men. Adolescence must not just be associated with a time of vulnerability; it is also an age of opportunity, especially noticed when talking about adolescent girls. As seen in this essay it’s a huge importance and impact of society to encourage and let girls stay in school. It is fact that the more educated a girl become, the more likely she is to delay marriage and motherhood, she also have a greater opportunity to learn to read, express her mind, to be healthy, be a child that play and have fun and survive to adulthood and the same goes for her children (Plan Sweden, 2013). She also tends to lead the way for her sisters and friends and transform their lives and the world around them. Isn’t that great? At least it is justice."  

Jag väntar med spänning på mina betyg. Intressant å veta vilken nivå lärarna ligger på, i förhållande till sin egen. Har lyckligtvis fått tillbaka uppsatsen jag skrev i Diversity & Cultural kursen. I den kursen har jag två uuuursköna lärare, sägs vara bland de bästa på fackhögskolan (score!), dom är som ens polare. Min uppsats visades upp som en av de exemplena på hur en bra uppsats skrivs (score igen!). Det är då extra kul eftersom jag är den enda internationella studenten och inte har någon tidigare erfarenhet av detta ämne och speciellt inte aborginer i allmänhet. NÖJD är jag kan jag lova. Jag fick Pass with distinction + (VG+) och omdömet: "Well done Sister, Very clear and organized with hot references." Som max kan man få 30% av slutgiltiga betyget på denna upgift, hela 10% handlar om referenser, vilka man använt, om man refererat rätt i texten samt skrivit en korrekt referenslista. Den ni. Fick 8 av 10 på den, klart godkänt för att inte vara insatt i ämnet. Vår lärare Kent ger även feedback tillbaka på pappret man lämnat in. Highlightat med en rosa penna betyder bra, även understruket betyder att man fått med något viktigt. Det man ska sträva efter är att få stjärnor eller hjärtan. Och det lyckades jag med! Tjoho. Ja, det betalr verkligen av att man pluggar mycket. 

 

 

Detta blev ett rent PLUGGinlägg, men nu vet ni vad jag sysslar med när jag inte hinner skirva här. PUSS!