This day will never come again
Ännu en Wicked Wednesday på universitetets egna nattklubb har passerat, som en paus i den ostrukturerade högen med plugg.. rödmålade läppar och höga klackar med en gin och tonic i hand. Fuldans till nostalgisk musik från tidigt 2000-tal. Känslan av att känna sig glad. Omringad av människor jag gillar, som gillar mig. Hemgång, armkrok vinglandes över fotbollsplanen, samling på gården utanför lägenheterna, aldrig någon som vill gå in till sig, ingen vill sova. Vi vill bara vara kvar i stunden, det fina som vi har tillsammans. Minuter passerar, tio, tjugo-tal. Vi gör konstiga saker - rullar runt människor i däck och kör racing med kundvagnar. Ingen vill gå hem. Vi skrattar. Tillslut börjar folk droppa av från vår nattliga rutin. Vi kramas, nattar och denna dag kommer aldrig igen.
De människor jag får träffa här, och de uppleveser jag har, är otroligt fina. Det är guld värt. Och jag kommer sakna dessa galna onsdagar som ser likadana ut, men som betyder så mycket.