So long.
Väskorna är packade. Lägenheten städad, inspekterad och passerad! Den sista strosningen runt campus har gjorts. Kramar har utbyts. Långa, varma, flera. And I'm all set.
Det är dags för nya äventyr. Om fyra timmar lämnar jag campus bakom mig. Det är en overklig känsla. Jag är först ut av alla att ge mig av. Det blev semtimentalt för vissa. Det var fint, men vi sa aldrig hejdå, för det är inte hejdå. Det är so long. Jag hatar att säga hejdå. Jag gör det bara inte. Stänger av alla känslor. Inser nog inte allt detta förrän jag har gett mig av. Det har varit en otroligt fin tid, som jag bär med mig resten av livet. Är otroligt tacksam för de människor jag lärt känna. Men jag vet, innerst inne, att ödet kan föra oss samman igen. Det kommer aldrig bli under samma förhållanden som denna upplevelse, men vi kommer att ses, om inte ödet vill så ser jag till det själv.
Den sista veckan har rusat iväg. Vi har haft det väldigt fint tillsammans. Igår bjöd jag in mina närmasta vänner till en vin&ost-picknick i parken, det var otroligt mysigt och jäkla gott.
Gårdagskvällen hade tänkt att bli lugn när jag fick ett sms från min australienska vän Nick som tyckte jag skulle passa på att dra ut min sista kväll i Perth. Trots huvudvärk från allt för mycket vin, så var svaret givet: oh yes. Vi gick till det stället där mitt äventyr började - det första utestället vi gick till min första vecka här. Säcken har alltså knutits ihop. Det var härligt att ha en sista kväll tillsammans. Kommer verkligen sakna de australienska killarna. Mina goa insanity-vänner som köttat squats och armhävningar med mig varje vecka. Träning kommer aldrig bli detsamma ;), haha. Nä, men de är väldigt fina killar. Och jag hoppas våra vägar möts igen.
Nu är jag påväg i säng. Min vän Emma kör mig till flygplatsen om några timmar, så ska få några timmar sömn innan dess.
Peace out, vi hörs i Sydney! (OH MY GOD!!!)
