Det sentimentala slutet

Jag känner mig aningen sentimental. Okej, jag ska inte ljuga. Jag är sentimental. Idag hade jag min sista lektion någonsin på Curtin University. 12 veckor har passerat och tagit slut. Jag dröjde mig kvar efter lektionens slut, jag kunde bara inte gå därifrån. Mina fina lärare, Kent och Paul, som verkligen varit de bästa i mina kurser, var riktigt gosiga och önskade mig en fin resa hem (och att jag skulle lägga till dom på facebook - haha!). Så bra människor verkligen! Att gå ut från klassrummet, lämna det bleka, rätt tråkiga rummet med osköna plaststolar gjorde ont i mig. Rummet har fyllts med så mycket glädje och ny kunskap under dessa 12 veckor, ja, jag kommer verkligen sakna klasserna i Diversity & Cultural Planning. Den kursen har varit min absoluta favorit.
 
Min sista inlämning i kursen Human Rights & Social Justice riktigt slet jag med. Har bokstavligt aldrig blivit klar i sista sekunden förut, men uppsatsen om Ros Worthington och Love Angels Foundation som diskuterade barn som social change agents, blev klar och den blev bra. riktigt härligt. Den kursen har verkligen täckt alla möjliga områden inom MR och social rättvisa, och de allra flesta lektionerna har varit väldigt lärorika. Australian Studies kursen tog jag för att den var lätt, och det var den verkligem. Easybreeze. Ärligt talat minns jag knappt vad vi lärt oss, jag har lärt mig genom mina uppsatser jag lämnat in. Den kursen var väl kanske inte jättegivande, men uppgifterna har ändå varit stimulerande och intressanta i reflexionväg. 
 
Efter min sista lektion idag satte jag mig på mitt favoritställe Aroma och skrev klart min sista uppsats, det gick långsamt med flit. En lärorik rapport där forskningsfrågan frågade "Can planners be able to move beyond heritage values to be able to meet disabled peoples ability to enter public buildings in Northbridge?". En riktig intressant uppgift jag gärna talar mer om, så hit me med frågor, om ni är intresserade. Att droppa uppgiften i "Assignments-lådan" i receptionen var tråkigt på ett sätt, men självklart också väldigt befriande. Jag är nu officiellt klar med min femte termin på universitetet. Jag är otroligt stolt över mig själv, när jag idag gick hem från uni så kände jag mig väldigt nöjd, jag har verkligen gjort bra ifrån mig och ångrar inte någon uppgift som "kunde gjorts bättre" *highfivar med mig själv*.
 
 
 
Jag har nått mitt mål och jag är den första som lämnar av oss utbytesstudenter. Men än är det faktiskt 5 dagar kvar, och de ska spenderas flitigt. Imorgon är det en avslutningsfest på universitetets nattklubb Curtin Tav med efterföljade partybuss in till stan, på lördag blir det en sista sväng till fina Fremantle för marknadshäng och en kaffe på härliga Chalkys Espresso. Lördag kväll bjuder på ännu en avslutningsfest anordnat av husägaren där jag bor. Söndag myser vi till det med årets bakisdag. Måndag har jag bjudit in de som jag kommit närmast här eller vad man ska säga, till lite hejdå-mys med vin&ost-picknick i parken. Ser mycket fram emot en sista dag med alla fina. Tisdag blir det till och städa, tvätta, packa osv, för att lämna detta fina äventyr natten till onsdagen. 
 
Jag håller er uppdaterade om mina sista dagar i Perth. 
I made it - high five <3
Nu ska jag somna sött, mitt huvud är alldels supertrött och mina ögon går isär. 
 
 
 

Kommentarer:

1 malin:

Du är så bra!♥

2 Helen:

High five från mig med :)

Kommentera här: