DOWN UNDER

Nedräkningen har börjat, nervositeten börjar ta fart och förståelsen om att det här händer på riktigt börjar smyga sig fram. Jag åker om 23 dagar. Drömmen om Australien är ett faktum. 23 dagar. Enda sedan jag började min utbildning i Jönköping har jag längtat efter den här kommande dagen, den här kommande terminen. Och nu är det äntligen dags. Men på något vänster, av någon konstig anledning, längtar jag inte...

 

Som jag skrev i mitt senaste blogginlägg i början på juni så beskrev jag känslan av att vara lycklig och nöjd. Nöjd med hur livet var just då, är just nu. Jag har furit och flängt runt sedan dagen jag tog studenten för tre år sedan, varje år har jag rest, eller flyttat på mig, sagt hejdå, om och om igen. Jag älskar livet i en resväska, det kan ingen ta ifrån mig. Men sedan jag kom hem från Peru har jag bara viljat stå stilla, andats och pusta ut. Det är väl inte jättelätt om man heter Johanna och har femtioelva bollar i luften hela tiden. Men känslan har varit den. Andas. 

 

Det blev inte som jag tänkt mig med Australien. Min dröm var att plugga mänskliga rättigheter. Curtin University är rätt bra på det, och anledningen till att jag sökte dit. Jag sökte en massa MR-kurser och kände att jag hade kunnat plugga på 200 procent för att det var så mycket intressant. Jag fick 1 av de 7 kurserna jag sökte. Jag var överlycklig över det. Kursen är grundläggande och precis vad jag skulle kunna tänka mig behöva för mitt framtida yrke. Men för drygt två veckor sedan blev jag struken från kursen av okänd anledning.  Där stod jag, med drömmen om att plugga MR, utan en enda MR-kurs. Och än idag, så kommer jag inte att studera det i Australien. Det är en stor besvikelse. Och mycket av den känslan har tagit ifrån mig den längtade känslan av att åka. 

 

Dock vet jag, innerst inne, att när jag väl står på campus den 27 juli så kommer känslorna bubbla. Det kommer att vara helt rätt. Det finns ju så otroligt mycket annat som utbytesterminen har att erbjuda. Jag får inte glömma bort det. Men nu, idag, vill jag vara just här och nu. Australien kommer tids nog, inom en väldigt snar framtid. Men just nu fokuserar jag på att vara hemma, njuta av sommaren, familj och andra kära, new york-weekend och glass i solsken. 

 

När Australien ligger framför mina fötter, då återkommer jag till er.

Då kan jag även lova att bjuda på en hejdundande termin, för det blir vad man gör det till.